Livet

Ja du, livet kan ta otroliga vändningar ibland. Men men, det är inte mycket att göra något åt.
Jag är enligt vissa tydligen en dålig mamma och jag klarar inte av att ta hand om min son, så därför jobbar jag så jag "kan" lämna bort honom. Och tydligen så har inte jag träffat min son på två veckor. Undrar bara vilka jävla två veckor det var? Jag måste ha sovit eller varit medvetslös eller nåt under de två veckorna i sånt fall. Men det är INTE sanningen kan jag ju säga!!! Och den som påstår det, kan fan inte ens känna mig hälften så bra som jag trodde!!! Men men, that´s life! Och är det så hon ser mig, så klarar jag mig utan henne också!
Med de arbetstider jag har, anser jag att jag inte kan börja på att släpa upp Björn ur sängen kl. 03.00 på morgonen för att sedan köra honom till min syster och hon ska tvingas gå upp den tiden och Lasse som även han jobbar, ska behöva bli störd. Så därför, anser jag att det är bättre att Björn sover hos min syster och Lasse, redan från dagen innan jag ska jobba.
Så söndagen den 24/8 så hämtade Hanna och Lasse Björn här eftersom jag skulle jobba på måndagen. På måndagkväll, 25/8 så hämtade jag Björn igen, eftersom jag skulle vara ledig tisdag, onsdag och torsdag. Men så ringde de från jobbet, som det står i mitt tidigare blogginlägg, på tisdagen och frågade om jag kunde jobba på onsdagen och torsdagen också. Jag sa ja, och på tisdagen 26/8 så skjutsade jag Björn till Hanna och Lasse igen.
Onsdagen 27/8 så jobbade jag och sen efter jobbet så var jag och hälsade på Björn.
Torsdagen 28/8 jobbade jag, sen var jag och hälsade på Björn. Sen åkte jag hem och städade. Sen kom Hanna, Lasse och Björnen hit och jag badade Björn, sen åt vi pizza ihop. Sen åkte de hem.
Fredagen 29/8 så jobbade jag, stressade som en tok för att hinna få träffa Björn innan de skulle åka till Nora. Hanna och Lasse har sedan i somras bestämt att de skulle åka på en liten semester till stugan i Nora den här veckan. Och att jag skulle börja jobba, hade inte jag planerat då. Men eftersom det är när Björn är hos Hanna och Lasse eller pappa det känns tryggast för mig, så lät jag Björn åka med dem dit. För jag vet att han har det HUR BRA SOM HELST när han är med dem.
Måndagen 1/9 jobbade jag igen.
Tisdagen 2/9 var jag hemma och tvättade och städade.
Onsdagen 3/9 åkte jag till Nora och hälsade på hos Hanna, Lasse och Björnen, och jag blev kvar där till torsdagen då jag var tvungen att åka hem eftersom jag skulle på kurs på fredagen 5/9 (idag), men istället för kurs, så blev det att jobba för mig idag. Och imorgon ska jag återigen jobba. Söndagen är jag ledig och då kommer Hanna, Lasse och Björnen hem, och då ska jag åka och hälsa på Björn igen, eller om de kommer hit. Men träffa honom ska jag göra iaf. Sen på måndag så jobbar jag återigen. Och sen på måndagkväll ska jag hämta hem Björn.
Och varje dag när Björn har varit hos Hanna och Lasse så har jag ringt och pratat med antingen Hanna eller Lasse och frågat hur det går och hur det är med Björn.
Tydligen så tycker den här människan som anser sig ha rätt att kritisera mig och mina val angående min son och mitt liv att jag gör fel och att jag inte träffat min son på två veckor, men som sagt, när fan inträffade de här två veckorna då?
Och att jag jobbar, tjänar pengar, tar ansvar för min son och mitt liv, det jämför hon med ett pundarluder som inte bryr sig om sina barn eller tar ansvar för någonting.
Och så tog hon även upp att jag fick dåligt samvete och kände mig som en dålig mamma förut, när hon ville att jag skulle med ut två helger i rad och festa, men att jag sen kunde lämna bort Björn 14 dagar i sträck för att jobba, det brydde jag mig inte om. Hm, för det första, hon vet inte ett skit om hur det känns för mig att lämna bort Björn, oavsett VARFÖR man gör det! Och för det andra, så att jobba och festa är INTE samma sak! Men hon såg inte någon skillnad. Men men, alla är vi olika och tur är väl det kanske.